and i wonder if i ever cross your mind
sitter & lyssnar på "someone like you - adele" om & om igen.
låten får mig att tänka på dig, tänka på våran tid. men nu är du
snart borta, helt borta. börjar tänka mindre och mindre nu för tiden.
kanske är det dåligt, kanske inte. vi hade några riktigt bra år tillsammans.
men allt ändras, vi ändrades. och det insåg vi tillslut. men de var jävligt
svårt. du gav mig inget annat val när jag sa hejdå. du verkade inte bry dig.
kanske gjorde jag inte heller det, för det funkade inte längre. det hade inte
funkat det senaste året. men vi höll kvar i något som var trasigt, vi pissade på
varandra och bettede oss som svin. jag kan säga redan nu att jag aldrig skulle
göra så igen, jag tänker tillbaka på oss, på vårat beteende & herregud. vem var
jag? varför betedde jag mig så? varför gjorde du det? vi tog varandra för givet,
vi sket i allt. i varandra och i vårat förhållande. vi var så jävla trasiga & det gjorde
inget? vi höll kvar i något som inte ens fanns kvar, jag gjorde det för att jag inte
ville vara utan dig. jag visste inte hur det var att inte ha dig, jag minns knappt mitt
liv innan dig. vi var så små när vi träffades, jag var liksom 12. man kan inte träffas
när man är 12 & vara tillsammans hela livet. men vi höll i nästan 5år, helt sjukt.
men jag är glad att jag fann dig, du var så underbar en gång i tiden. den bästa jag
visste. jag är helt ärligt rädd för att känna så igen, för någon annan. för det har ju aldrig
funnits någon annan, inte en enda känsla har jag känt för någon annan. men jag kommer
att känna mig älskad, älska någon igen. men just nu är jag mer än nöjd med mitt liv.
mitt liv är bra, jävligt bra. men inte lätt, jag är en kämpe för att jag vet att om man ska
klara nått så måste man vara stark! om ni undrar varför jag skriver sånt här så är det
för att jag mår bättre av det, det får mig att inte göra vissa saker, typ som att bli svag.
så tack bloggen! dags att kila ner för farmor & farfar är äntligen här!
i wish nothing but the best for you
Kommentarer
Trackback
