behövde skriva av mig efter all denna tid
Ni vet när allt bara känns så otroligt bra, så bra att man känner lyckan i alla ben i hela kroppen. Då förstår ni precis vart jag är just nu. att träffa en människa som man känner så otroligt starkt för trodde jag inte gick, har jag verkligen varit kär innan? Det är en fråga jag ställt mig själv, och mitt svar måste nästan bli nej, för jag har aldrig känt såhär. tänkt på framtiden på det här sättet, utan honom vill jag aldrig vara.inte en sekund utan dig vid min sida och då med alla dom här känslorna kommer ovisheten, oron att en dag stå där utan honom. ärligt talat är jag livrädd för att förlora honom, en helt ny känsla för min del. kanske är det allt skit jag varit med om, tillåtit mig själv att bli behandlad som jag blivit som gör att jag är rädd och orolig. jag försöker att gömma det, för jag vill inte att han ska tro att jag inte litar på honom, för det gör jag verkligen. men ett tidigare förhållande kan verkligen förstöra en på insidan, gräva djupa gropar av oro och
kass självkänsla. men inget av det är hans fel, det är mina gröna monster som jag måste försöka lägga bakom mig.
Emil, du är och kommer alltid att vara mitt livs kärlek.
