sofiesostman

min första & enda kärlek heter magnus lundgren. vi träffades på vintern

07, i januari-februari & vi blev tillsammans det 31mars 07. en av dem

bästa dagarna i mitt liv. han är kusin med min dåvarande bästavän så det

var så jag träffade honom. men hade även innan det sett honom några

gånger eftersom våra pappor känner varandra. jag blev nästan kär

direkt, han va så charmig, rolig och såg bra ut. ja, en riktig dröm kille

faktiskt. dem första två åren var underbara, jag var verkligen kär i

honom, vill jämt vara med honom. men sen hände något, jag vet inte

vad. men allt förändrades, vi förändrades. växte ifrån varandra skulle

man kunna säga. det blev mer intressant att festa och vara med vänner.

men jag älskade honom genom hela vårat förhållande, till&med i slutet

då det var ritkigt pissigt. och då kunde jag stå ut med allt det dåliga

bara för att få vara med om dem bra stunderna. för han gjorde mig

verkligen gladast. men jag var ung och dum och ser nu i efterhand att

jag var totalt dum i huvudet, så jag lät mig själv bli behandlad och hur

jag behandlade honom. det var inte lätt att acceptera att det var slut,

men det var ändå lätt eftersom jag visste att ingen längre kunde såra

mig på det sättet som han hade gjort. och idag är jag glad att det hände,

att jag fick känna riktig kärlek, som det iaf var från mitt håll. vi höll ihop

nästan 5år, och det är så sjukt länge. men när jag förlorade min pojkvän

kändes det också som att jag förlorade en av mina bästa vänner samtidigt,

för med honom kunde jag prata om allt. han vet så mycket om mig, och det

känns jobbigt men ändå så bra att han har en ny, för att alla förtjänat en sån

kille som jag hade dem första 2åren.