måste va stark, håll huvet högt, mamma ska få se vilket barn hon fött.
har börjat se allt ur en annan synvinkel av någon anledning (vilket är sjukt skönt)
förut kunde jag verkligen inte se det positiva i något som gjorde mig ledsen.
men nu kan jag känna att det kanske var det bästa, det var kanske dags nu?
sen kommer jag på mig själv och tänker, VAD FAN HAR HÄNT? jag fattar inte
hur jag kunna bli såhär, jag känner nästan att allt som händer har en mening.
kanske finns det någon annan där ute någonstans? eller så hade vi helt enkelt
vuxit ifrån varandra? det är inte enkelt att få ett förhållande att fungera när man
varit tillsammans sen man var 13 år, allvar. 13 till 17år typ. hur sjukt är inte det?!
och det är verkligen under dem året man förändras som mest, men jag är
stolt och vet att jag verkligen kämpat för att det skulle fungera, men
till slut är det dags att inse att det inte alltid blir som man vill, men samtidigt
är jag nog lite glad över att det blev såhär. vissa dagar kommer det kännas
värre än andra och det är därför jag ska göra saker all the time, ifall för det mesta!
jag vet nu att jag är en stark person och jag tvivlar inte en sekund på att jag
inte skulle klara det här. jag har världens finaste vänner som alltid stället upp
för mig och får mig att må bättre och det är jag så sjukt tacksam för!
tack tjejer för att ni finns, utan er skulle jag absolut inte vara så stark som jag
är idag, inte en chans. ni ger mig styrka i svåra stunder.
men ibland är jag rädd för att jag aldrig ska känna som jag känt för någon igen..
but hey, im only 17!
If you love something set it free, if it comes back it's yours.
If it doesn't it never was.
Kommentarer
Trackback
