sofiesostman

jag kan inte ljuga för mig själv längre, jag har gjort det en lång tid & nu är det slut på det.

jag saknar dig, det gör jag verkligen. men jag vet inte hur jag ska ta mig till för att sluta

göra det.. de är så sjukt svårt. du är som en böld som satt sig i min hjärna och hur jag än

gör så försvinner du inte! men det är väl så med första kärleken.. jag har gjort mitt bästa

för att få dig försvinna ur mina tankar men jag är slut på ideér. jag vet inte hur jag ska bära

mig åt för att glömma. hur gör man för att lindra ett brustet tomt hjärta? kärleken är svår, det

vet jag sen en lång tid tillbaka. men nu när stormen är över vad gör man då?

hur går man vidare?..