sofiesostman

jag satt i soffan hemma hos emma & kolla på oth när det slog mig, det är verkligen slut nu. en gång för alla, det är helt slut. kan inte fatta det, visst att det är såhär jag vill ha det, jag klara mig alltid & det vet jag. men det är så svårt, svårt att förstå att jag aldrig kommer kunna hålla om dig igen, se dig, prata med dig. allt är borta, det finns ingen chans kvar. herregud, alla dessa tankar & frågor tar så mycket kraft av mig! men jag brukar se det såhär; jag är längst ner på skalan & allt kan bara bli bättre. jag vet att vissa dagar kommer vara tuffare än andra, men jag har alla mina vänner & min familj som hjälper och stöttar mig. det gör allt lättare och jag är så tacksam för dem. men för det mesta mår jag faktiskt bra, men jag antar att verkligheten inte hunnit ikapp mig än. men det kommer, och det vet jag. det kommer komma som ett slag i magen & jag längtar inte dit, men den dagen kommer jag att vara redo. för allt det här kommer att få ett slut, en dag kommer jag inte sakna dig, jag kommer inte ens vilja ha dig längre. det känns så sjukt att tänka så, men jag vet att den dagen kommer. och jag hoppas att den dagen är nära, för jag står inte ut med alla tankar, saknaden. men snart kommer jag inte bry mig och det kommer att vara en stor lättnad. men jag vill tacka dig för allt, du lärde mig att älska & känna mig älskad. en dag kommer vi att ses igen, & det är som vänner.

Every girl has that one guy she goes back to, heratbreak after heartbreak and nobody knows why, not even her. And she just can't let go